Varför främja deckarläsning?

Möjligen har bibiliotekarien en aning om vad du läser. Men vet du vad bibliotekarien läser? Är det intressant?
   Jo, faktiskt.
   Jag kan rekommendera en rapport som heter Synen på skönlitteratur för vuxna på svenska bibliotek, utgiven av Region Halland.
I den framgår det föga förvånande att bibliotekarier är ett läsande släkte. En medievan grupp som inte räds nya medier, men som föredrar pappersboken.
   I stort är bibliotekarier allätande i sitt läsande. Favoritgenren är deckare. Autofiktion (självbiografier i romanform), historiska romaner och noveller tillhör populära genrer.
   Science fiction, serier, grafiska romaner, dramatik och lyrik lockar inte. Att lyriken har en så svag ställning är anmärkningsvärt med tanke på genrens ställning inom skönlitteraturen och att Sveriges senaste Nobelpristagare var en poet.
   På så vis är det ingen slump, vad gäller Norrbotten, att det för andra året har blivit en deckare i kampanjen Norrbotten läser. Valet speglar vad folk vill ha och vad bibliotekarier helst läser. Det är heller inte speciellt utmanande, och frågan är vilken poäng det är att promota en genre som ”säljer sig själv”.
   Faller någon skugga över bibliotekariernas läsning?
   Nej, inte alls.
   Bibliotek och bibliotekarier har att förhålla sig till bibliotekslagen som anmodar att ”Biblioteken i det allmänna biblioteksväsendet ska främja litteraturens ställning och intresset för bildning, upplysning, utbildning och forskning samt kulturell verksamhet i övrigt.”
Det är som att behärska och vara på topp på alla löpsträckor mellan 100 meter och maraton.
   Noterbart är att bibliotekslagens ambitioner inte följs upp av att det skjutits till medel till läsning på arbetstid. Det förekommer i sällsynta fall, och då främst för dem som jobbar med barn- och ungdomslitteratur.
   Alltså vilar stora delar av bibliotekens arbete med läsfrämjande på vad deras personal läser på fritiden.
   I det perspektivet finns inget att klaga på om bibliotekarier väljer att främst läsa deckare.    Men hur kan biblioteken långsiktigt upprätthålla en bredd vad gäller läsfrämjande, om genrer som lyrik och dramatik inte har liknande tillgång på läsintroduktörer som deckarna?
   Ansvaret vilar inte på enskilda bibliotekarier. Precis som du och jag läser de vad de vill på sin fritid. Ansvaret vilar på kommunerna, kulturpolitiker och bibliotekens ledningar.
   Att värna biblioteken vore att bibliotekarier ges lästid under arbetstid. Det kostar, ja. Men räntar sig för oss nyfikna läsare – förutsatt att bibliotekarierna inte bara läser den litteratur som vi redan känner till.



Publicerad i NSD 12 oktober 2015