Den farliga tystnaden

 KULTURSKYMNING 5

De för oss farliga upproren pågår inte här. De pågår i andra länder, med för oss trygga avstånd. Ibland kommer dessa uppror på besök, till exempel i form av konstutställningar. Det är bra.
   Men vad händer då kulturarbetare blir trampade på hemmavid?
   Då tiger vi, och med ”vi” avses främst kulturarbetare och kulturpolitiker
   Fallen med Elisabeth Rosenbrand och Kornelia Nilsson borde föranleda protester från kulturarbetarkåren.
   Men icke!
   Tyst som i graven.
   En kompetent teaterchef säger upp sig.
   Vad händer?
   Ingen kulturpolitiker reagerar och undrar vad som pågår från landstingets och Luleå kommuns sidor visavi teatern.
   Tyst som i graven.
   En som inte skräder orden är Leif G.W. Persson. Han har råd att ta till orda, då han är ekonomiskt oberoende tack vare sina böckers försäljningsframgångar. Är det så enkelt: Så länge vi är behov av bidrag och banken äger våra prylar, då har vi svenskar inte mycket att säga.
   Jovisst törs vi yppa att greker är lata och borde få städa upp sin egen skit.
   Men vår skit då?
   Vem städar den?
   Om inte kulturens krafter går i clinch med tystnadens kultur är läget verkligen oroande.

Publicerad i NSD 7 juli 2015