En län med vida vidder – och stora konfliktytor

Pelle Johansson fick igång läsekretsen med sin krönika om Norrbottens sju underverk (NSD 18 juni): ”Vi har åstadkommit storslagna saker i den här landsänden – men vilka sju är de bästa?”
   Okej, jag hänger på även om jag tar mig friheten att omformulera frågan:
”Karaktäristiskt för den här landsändan är dess skärningspunkter som delar oss i uppfattningar. Vilka punkter?”
   Dessa kanske:
   1. Gruvnäringen har varit avgörande för utvecklingen i länet, särskilt i Malmfälten. Den har dock trängt sig in på områden viktiga för samer. Exploateringen av Kallak (för en utlandsägd gruva) är dynamit. Räkna med överklaganden och protester.
   2. Militärövningar. I mer än ett decennium har Nato övat i Norrbotten. Vi reducerades till ett ”skjutfält” och protesterna var starka de första åren, men ebbade ut. Vurmen för Nato behöver inte längre maskeras med ”värdlandsavtal” utan kan inom kort ske som fullvärdig medlem i den kärnvapenburna atlantpakten.
   3. Språk. Röster på högerkanten, speciellt i det bruna partiet, ställer krav på att lärare och elever bara ska prata svenska i skolan. Här rekommenderas studiebesök i Tornedalen, där folk fortfarande minns förbuden att prata finska i skolan.
   4. Urfolks rättigheter. Att försöka ursäkta den statliga exploateringen och samtidigt tro sig kunna göra business as usual slår allt i tivoliväg som besöker orten.
   5. Malmfälten vs kusten. I korthet: Malmfälten levererar, men anser sig förfördelat då kusten snor åt sig viktiga satsningar. Malmfältare grymtar och tar bil och buss för att handla ”lokalt” vid kusten.
   6. Arkitektur. Besök vid Porjus kraftstation kan gärna kombineras med ett vid Facebookhallarna i Luleå. Skissa sedan med papper och penna hur du tror att den så kallade Drömfabriken kommer att se ut.
   7. Kultur. Konstmuseet i Norr (Kiruna) visar förvisso bra konst, men frågan är om inte den för museet ansvariga direktionens tavlor är strået vassare. Även en ännu inte byggd konsthall tycks vara en konsthall alltmedan länsmuseet (Luleå) behöver en ny, modern utställningshall.
   Utifrån intresset för Urban Exploring kan vi utveckla en norrbottnisk variant: Conflict Exploring. Detta upptäckande skulle vid sidan av gängse turistattraktioner locka till besök. Inget fel på bad och vackra solnedgångar, men landets alla kommuner kan erbjuda det.
   Conflict Exploring har sitt eget uttryck och kan därför inte baseras på ett överladdat turistspråk som vänslats med mäklarlingot i objektannonser. Eljest sagt: ”Här är vi helvetes emot och helvetes för.”

Publicerad i NSD 2 juli 2022