Tillväxt för kultur, inte tvärtom

Vad ska vi ha tillväxt till – om inte för kultur? Så vad göra? Jo, till att börja med kan vi sluta att förfölja dem som av olika anledningar har svårt att finna ett arbete. Eller som inte kan arbeta.
   Hela vår moderna historia bygger på att maskiner, datorer och effektiviseringar ska leda till färre anställningar.
   Få politiker vågar säga detta, även om det är belagt av historien. De känner bara ett mantra: Jobb! Jobb! Jobb! Och i den kontexten är det ingen större skillnad mellan moderater och socialdemokrater.
   Inom många områden jobbar allt färre – ändå får samhället ut mera. Vad ska vi göra med detta mera? Jo, kulturen behöver därmed inte anpassa sig till tillväxten eftersom det är den senare som ska garantera vårt kulturliv.
   De konstnärliga uttrycken har sällan något att vinna på att inlemma sig i tillväxt. De måste få stå utanför. På egna ben. Annars blir de i regel ointressanta. Däremot har tillväxten mycket att vinna på att närma sig kulturen.
   Därför borde exportvinster följas av kultursatsningar. Men så sker inte. Varför? Kanske för att tillväxttänkandet styr alltför mycket. Som om det skulle kunna innefatta allt, till exempel vård, skola, omsorg och kultur.
   Enligt amerikanska affärsmän tillhör svenska diton de tråkigaste: De pratar sällan eller aldrig om vilken teater de senast var på. Eller vilken bok de senast läst. De pratar bara om sina arbeten …
   Kanske är vi svenskar inte roligare. Vi tar med oss arbetet vart än vi går. Och de som inte har ett arbete tvingas låtsas att de ingår i ett projekt som syftar till full sysselsättning.
   Under 1900-talets början ville en rad filosofer dela på arbetstillfällen genom att införa en arbetsdag om fyra timmar. Tanken svävar. Inte minst med tanke på att de som idag har anställning ska jobba fler arbetade timmar – och längre upp i åren.
   Försöken att införa sex timmars arbetsdag är glömda. Men om den tanken är för djärv, testa då den med att kulturen inte är till för tillväxten. Att det omvända gäller. Som så mycket annat när man försöker tänka nytt. Det gamla finns ju redan där.

Publicerad i NSD 17 maj 2013