Vi måste våga diskutera kultur

Dagstidningar i kris. Biblioteksfilialer läggs ned. Obemannade bibliotek. Minskat läsande bland barn och ungdomar. Bokhandelsdöd. Och en nära nog monopoliserad biografnäring.
Allt det här händer i Sverige. Här och nu. Allt medan kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth gör just ingenting.
   Det är inte statens ansvar, menar hon.
   Kulturministern litar på marknadsekonomins självläkande krafter. Ja, eller snarare: Om inte verksamheter bär sig, så har de inte något existensberättigande.
   Men varför ska vi då ha en kulturminister?
   Det som ska invigas kan säkert invigas av någon annan potentat. De tomma och till intet förpliktigande talen kan läsas in digitalt. Och potentaten ifråga kan likaväl utgöras av en docka.
   Mer spännande är inte läget i kulturlandet Sverige. Det är sannerligen trist att de politiska partierna – från vänster till höger – tar så lätt på kulturpolitiken.
   Nej, jag vet. Man vinner inga val på kulturfrågor. Det som förvånar mig är det flagranta ointresset. Hur de i position av att kunna förändra ser på när Sverige – decennium efter decennium – degraderas som kulturland.
   Jag har inga svar. Men ett vet jag: Ett samhälle som vill bygga på information och kunskap behöver en aktiv och satsande kulturpolitik. Marknadens låt-gå-politik duger inte. Inte heller kan vi ha en kulturminister som inte är genuint intresserad av kultur.
   Det är cirka 500 dagar kvar till nästa val. Socialdemokraterna kommer taggade från sin kongress. Men räcker tonerna till något mer än när mantrat Jobb! Jobb! Jobb! ska ljuda?   Finns utrymme för kulturfrågor? Vem eller vilka kliver fram?
   Vad kan vänstern göra? De hade en författare som kulturpolitisk talesperson. Men Lars Ohly behövde något att göra på reträttens dagar och fick ta över.
   I Norrbotten verkar filmaren och regissören Ingela Lekfalk göra kometkarriär inom S-partiet. Blir månne hon en röst för kulturen?
   En modernt samhälle kan inte bara ensidigt sjunga tillväxtens lov. Det måste också kunna se skillnad på pengar och värde. En salva i gruvan. Eller en fet baskagge i replokalen. Vi behöver båda ljuden.

Publicerad i NSD 25 april 2013