Ett ensidigt leve för litteraturen?

Tänk dig en kampanj för att vi norrbottningar ska bredda och fördjupa vårt läsande. Tänk dig en uppsättning av olika böcker med en eller annan anknytning till Norrbotten. Tänk dig ett smörgåsbord som visar på bredd och olika uttryck.
   Du har tänkt fel.
   Vi ska läsa en och samma bok. Det har man bestämt från högre ort. I en kampanj som heter Norrbotten läser läggs alla marker på samma nummer. Bakom projektet står biblioteken i Norrbotten med inköpta tjänster från en reklambyrå.
   Jo, lugn. Det blir vinst – för författaren, titeln i fråga och reklambyrån.
Under förra året föll valet på Mikael Niemis Skjut apelsinen. I år blev det I tystnaden begravd av Tove Alsterdal.
   Förlaget får en beställning på 3 000 exemplar. Dessutom kommer författaren att få turnera i länet under hösten.
   Jag har egentligen inga synpunkter på val av bok eller författare. Min invändning gäller snarare sådana här bocka-av-projekt. De har den egenheten att man satsar begränsat och stort och sedan kan man bocka av det i protokollet. Se där: där gjorde vi en insats för litteraturen!
   Men varför inte låta fler blommor blomma? Varför inte erbjuda och presentera fler genrer? Varför inte visa och vara stolt över bredden?
   Den ensidiga satsningen på en bok och en författare följer det idolskap som alltmer fått fäste i nöjes- och kulturindustrin. Jag trodde i min enfald att biblioteken ville bidra till att motverka den utvecklingen.
   Jag törs påstå att det till närmelsevis inte kommer att bli liknande bokinköp under året. Inte heller speciellt många fler författarbesök.
   Det hela är klappat och klart. Bara att bocka av. Och sedan återgår allt till det vanliga: till en vardag där författarbesök i skolor och på bibliotek blir alltmer sällsynta. Men där pengar finns för bocka-av-projekt.
   Jag gillar när jag får förslag till läsning. När någon säger: om du gillar X så kommer du säkert att gilla Y. Men när det i kampanjer bestäms VAD vi ska läsa och VAD vi ska diskutera då är det inte fullt lika kul.

Publicerad i NSD 23 april 2013.