Bok & Bild igen? Nej, våga tänka nytt!

Allt har sin tid. Även arrangemang. Jag tänker på Bok & Bild som i höst ska gå av stapeln för tionde gången. En gång en lysande idé. Men allting riskerar att bli tröttsamma upprepningar.
   Bok & Bild startades av en konstnär och en författare. De första arrangemangen var bra. Drog publik. Sedan kom B&B att ”kidnappas” av kulturförvaltningen och blev organisatoriskt en ”insideraffär”. Och så var det slut med tanken på en konstnär och en författare som arrangörer.
   Vi kan jämföra med Littfest i Umeå. Littfest har energi och ett imponerande program. Organisationen – till skillnad från Bok & Bilds – är öppen. Institutioner och frifräsare gör gemensam sak. Säkerligen har de en och annan dust. Men det måste ses som en tillgång jämfört med Bok & Bilds stängda koncept där ingen ”utanför huset” får medverka i arrangörsgruppen.
   Det är ingen prestigeförlust att lägga ned Bok & Bild om det samtidigt satsas på något nytt. Något fräscht. Något som kan växa och ta form – inte bara upprepas.
Våga tänka utanför boxen, förlåt, huset. Se våra kulturarbetare som en tillgång – inte som en belastning. Våga bryta mönster och samarbeta med aktörer utanför huset.
   Varför inte göra ett studiebesök på Littfest? Inte för att kopiera, men väl för att inspireras. För att våga tänka nytt?
   Eller som litteraturklubben Stanza i Malmö som i samband med sitt 10-årsjubileum lade ned sin verksamhet. Per Bergström, en av de aktiva, förklarar:
   ”Vi kanske nu sitter på den position som vi då reagerade mot, och då är det dags för oss att dra oss tillbaka och ge möjlighet för andra med nya idéer.” (Sydsvenskan 2012-11-17)
   Jag tror att kultur gör sig bra i symbios. Som att institutioner och frifräsare taggar varandra. Det är inte precis Lulemodellen – men det kan bli.
   Låt oss därför slippa institutionella livremmar och hängslen. Då kanske vi får ett jämnare resultat än Luleå vs Umeå = 1–5.
   Ett kulturhus eller en institution är livslösa utan transfusion av blod. Till det bidrar kulturarabetare, om än inte alltid med önskad blodgrupp. Att inte ta vara på detta tillflöde vore dumt.
   Att säga nej till transfusion är att stelna i sin verksamhet. Det är att inte se till hela kroppens – liksom hela kulturlivets – bästa. Ett bra kulturliv kräver ständigt förnyat flöde.

Publicerad i NSD 7 februari 2013