En ny bastukultur ångar fram

Vad göra när kritiken av stereotypen själv riskerar att bli stereotyp? Som när det hävdas att Norrbottens framtid hotas av vita, norrbottniska mäns bastukultur.
Men ingen rök utan eld. Det så kallade bastubrevet, som uppmärksammades av kulturredaktör Jan Bergsten (2011-02-11), väcker farhågor. Jag kan dock tänka mig många andra platser där vita, norrbottniska män håller varandra bakom ryggen – på arbetsplatser, i styrelserum och i fullmäktigesalar.
   Ja, varför inte också räkna in tänkbara platser för informella överenskommelser. I en loge i Coop Arena. Med kolleger på en segeltur. På en så kallad studieresa. På krogen. Eller vid en runda på golfbanan. Listan kan göras lång.
   Kritiken skjuter ensidigt mot vita, norrbottniska män som gillar bastu. Men den lämnar samtidigt frigång till maktens verkliga män och de platser där de skarpa besluten fattas.
   Genus, ja. Men säg att det också bottnar i att vara i ställning av position och makt?
Att ha en loge i Coop Arena är få förunnat. Liksom att äga en större segelbåt. Och även om golf klassas som moderatbandy känner jag flera vita, män – och kvinnor för den delen – som inte har råd.
   Nej, hotet mot ett öppnare Norrbotten är nog betydligt mer komplext än denna bastukultur. Låt därför inte symbolfrågan skymma sikten då vi ska peka ut de verkliga problemen. Och var de verkliga makthavarna håller till.
   Men säg att ni vill besöka en bastu som svarar mot samtiden och dess krav på mångfald. Då vill jag rekommendera ett besök i ångbastun på Pontusbadet, Luleå. Den är öppen för män och kvinnor. Den besöks flitigt av både nysvenskar och gammelsvenskar. Vuxna och barn.
   Här finns en oas där vi i ångans och svettens namn kan finna bröder och systrar över kulturgränser. Detsamma gäller strax utanför ångbastun – i och kring barnpoolen. I vattnet – och för en stund – är barnen lika, oavsett bakgrund och ursprung.
   Poängen är kanske att vi som ångbastar gör det med kläderna på. Därmed kan ingen uteslutas. Därmed bygger vi någonting nytt.
   Så om vita, äldre män sitter och häckar i bastur runt om i länet – låt dem göra det! Spara skottpengarna tills vi får bevis för att de i kraft av att vara män som gillar bastu fattar beslut som påverkar oss andra.
   Och skulle de på allvar göra det, reservera en plats i uppbådet åt mig.

Publicerad i NSD 21 januari 2013