Vad är kultur?

Det händer att jag frågar mig: vad är kultur? Kanske behöver jag finna meningen i det jag håller på med. Försöka formulera det. Kultur är ett besvärligt begrepp. Det tycker till och med landets kulturminister som menar att begreppet kultur ofta skapar problem. Jämför med att arbetsmarknadsministern skulle ha problem med begreppet arbete …
   När kommuner ska formulera sin kulturpolitik tycks det som om de genast vill försvinna från frågan och förklara att ”allt” är kultur. Därmed är fältet fritt och in i kulturen vandrar nöje och underhållning, idrott och lite av varje. Om ett begrepp står för närmast allting, står det rimligen också för ingenting.
   Men vad vet jag om detta med mina bristande kunskaper i kommunalska och utslätiska? Däremot vet jag att för- och efterled har avgörande betydelse i språket.
   Om vi haft en kulturupplevelse kan det, till exempel, vara att vi tar del av en teaterpjäs, går på en konstutställning, ser dans eller lyssnar på dikter.
   Om vi beskriver hur människor är i grupp (supportrar, inom företaget, facket etc) så har vi att göra med formella och informella fasta vanor, bruk och attityder, till exempel supporterkultur, företagskultur eller fackkultur.
   Som grinig, gammal kulturgubbe – inte lika ofta förekommande som kulturtanten, men släkt med kulturkoftan – tycker jag att det alltsom oftast används slarvigt. Och det kanske med mening.
   Det verkar som om det konstnärliga uttrycket är alltför utmanande. Bäst därför att späda färgen så mycket som möjligt. Okej för att det blir blaskigt, men hellre det än en färg som sticker i ögonen. Lagomkultur, kort sagt.
   Google: Menade du: lagom kultur?
   Jag: Nej, jag menar lagomkultur.
   Men om vi nu inte kan se skillnaden på uttrycken i ett häftigt Tifo och en konstutställning – ja då är väl ”allt” kultur, befarar jag och söker tröst hos Bertolt Brecht:
   ”Konst är inte en spegel som man håller upp mot verkligheten, utan en hammare med vilken man formar den.”

Publicerad i NSD 21 juli 2012.