Kulturskymning – tänker vi göra motstånd eller inte?

Med små, små test för att pröva opinionen görs det försök att åstadkomma större ingrepp i kulturen. I stort handlar det om att ersätta principen om en armlängds avstånd med en, helst flera armars kontroll.
   Det här pågår för fullt i delstaten Florida, USA. Ett förslag, framfört av guvernören, republikanen Ron DeSantis, trädde i kraft som lag i april 2022. Sedan dess pågår en jakt på litteratur som anses "skadlig" för ungdomar. I fokus står skolbibliotek och böcker som, till exempel, är ”racebaiting”. Ett begrepp som används av vita, högerorienterade för att vända frågan om rasism till att icke-vita använder sig av "raskortet" för att få politiska fördelar och för att skuldbelägga vita.
   Boken ”When Wilma Rudolph Played Basketball” (2016) anses vara anstötlig. Om Wilma Rudolph (1940- 1994) inte är bekant, så vann hon tre guld i de olympiska spelen i Rom 1960.
Boken handlar om vad Wilma Rudolph var med om innan hon första gången satte sin fot på en löparbana. Som barn hade hon polio och behövde benstöd för att klara sig. Enligt läkaren var det lika bra att Wilma vande sig vid benstöden. Som ung, svart tjej fanns även hinder i form av rasdiskriminering och segregation.
   En annan förordning är Parental Rights In Education, även känd som ”Don't Say Gay”. Med hänvisning till den har böcker som rör LGBTQ plockats bort. En dylik titel är "The Girl from the Sea" (Havets hemlighet), utgiven på svenska 2021. Handling: En natt räddas Morgan (tjej) från att drunkna av en mystisk tjej som heter Keltie, och tycke dem emellan uppstår.
   Oh, My God: Först ”skambeläggning” av vita och sedan ”prolesbisk” läsning!
   Här hemma ska regeringen, med hjälp av expertkommittéer, fastställa en kulturkanon som ska vara bärande för det svenska språket och vår nationella identitet. När en dylik är på plats riskerar den att bli mumma för dem som även vill lista det som anses olämpligt.
  Det kan ta sig uttryck i att, till exempel, motverka det som stör "normativa" könsidentiteter. Troligen är inte Jonas Gardells shower en primär måltavla, utan vad barn kan tänkas utsättas för. Hemska tanke att två dragqueens får läsa sagor för barn på bibliotek!
Här vill jag bara påminna om Christer Strömholms (1918–2002) fantastiska bild ”Pojkarna”, tagen i Montreuil, Paris 1962. Två småpojkar som, hållande varsin handväska, tittar ömsom förundrat, ömsom nyfiket in i kameran.
   Hur många barn har inte lockats av den omvända leken? Barn ser det omvända, tar med det i leken och har gjort så i tid efter annan. Till synes vuxna nyttjar detta för att så split och ställa grupper mot varandra.
   Bortom denna ”omsorg” om barnen finns det verkliga målet: kontroll av kulturen.
   Här en provkarta:
· I Sölvesborg fick Sofia Lenninger lämna sin tjänst som kulturchef för att hon försvarat bibliotekslagen. Hennes omsorg om den lagen passade inte Sverigedemokraternas (SD) styrning av bibliotekens och konstens innehåll.
· På riksplanet har SD och Kristdemokraterna (KD) funnit varandra vad gäller förslag om att minska anslag till folkbildning, internationellt kulturutbyte, teater, dans, musik, stöd till det fria kulturutövandet, ersättningar till konstnärer och filmstöd.
· SD är överens med KD och Moderaterna om att skära i budgeten för public service, vilket riskerar att minska bolagens kultur- och folkbildningsuppdrag.
   Bakom varje, till synes, mindre angrepp (förslag om förbud om att hissa prideflaggan på stads-/ kommunhus, stoppa dragqueens från att läsa sagor för barn etc) väntar större ingrepp.
Tänker vi göra motstånd – eller ska vi bara låta det hända?

Publicerad i NSD 10 februari 2023