Tafsa inte på kulturens uttryck – stärk den

En nytillträdd minister ska svara på vad den vill göra. Det har säkert varit snabba ryck med att bestämma sig för att tacka ja till uppdraget eller inte. Och så ska den nya ministern stå där och peka ut riktningen för det den vill göra.
   Det gick sisådär för Jeanette Gustafsdotter (S), ny kulturminister, som öppnade upp för att utreda eventuellt samband mellan gangsterrap och organiserad brottslighet.
   Utredning, hörde och läste vi och SD applåderade då man – efter mordet på rapparen Einár – krävt att Brottsförebyggande rådet ska utreda gangsterrappens betydelse vad gäller rekrytering och inkomster för de kriminella gängen.
   Gustafsdotter ångrade sig snabbt och ville förtydliga sitt uttalande: ”Jag kan ha använt ordet utreda men man ska komma ihåg att det är min andra dag på jobbet och för mig betyder det ordet att vi ska titta på det.”
   Javisst kan man ”titta på det”. Men var börjar man? Bara inskränka sig till svensk gangsterrap när den är en utväxt från amerikansk?
   Ja, var börjar man? Helst inte alls, tycker jag. SD:s iver att utreda har sin förklaring, då man som del av eller med inflytande över en högerregering gärna vill komma åt kulturfrågorna. Här finns, tror SD, möjlighet att befria oss från kulturradikalernas kvävande grepp över nationen.
   Fascisistiska grupperingar har genom historien alltid lagt stor vikt vid kulturpolitik för att främja en renhet inom kulturen. I svensk kontext: Bort med stöd till degenererad samtidskonst till förmån för nationell konst à la Carl Larsson, Anders Zorn och Bruno Liljefors. Inget fel på nämndas konst, men ni förstår säkert min poäng.
   Såväl kulturministern som kulturpolitiker i kommuner och regioner ska helst varken ”titta på” eller utreda kulturyttringar. De måste förstå och acceptera att kulturen har sitt eget väsen, sitt eget uttryck, som måste få vara fritt. I de få fall där kulturen går för långt finns redan lagar.
   Kulturministern bör dock snabbt som attan ”titta på” och utreda hur kulturen ska stärkas. Många kulturarbetare har under pandemin gett upp. Så om någon utredning ska tillsättas, gärna en om hur man stärker kulturarbetares ekonomiska villkor och pensioner.
   Här är några andra förslag:
· Våga bidra till att bryta maktkoncentrationen i bokbranschen.
· Ge ökat stöd till icke-institutionella kulturaktörer medan de finns kvar.
· Syna digitaliseringens negativa effekter. Bevare oss för ett kulturens Spotify!
· Motverka dumheten med AI istället för bibliotekarier.
· Folk på landsbygden vill inte endast kunna tanka/ladda bilen. De törstar efter kultur.

Publicerad i NSD 18 dec 2021