När uppdraget fallerar och när det lyckas

Bo Gustavsson
Din vita tystnad MEDIUM
Styx

Rainer Maria Rilke
En oändlig ömhet
Översättning: Bo Gustavsson
Themis

Jag gillar poeter som ger sig uppdrag som spänner över flera verk. Din vita tystnad MEDIUM är andra delen i en planerad trilogi som går under arbetsnamnet Tre städer.
Bo Gustavsson vill utforska mentaliteter i form av tre städer. Vi färdas mellan olika mentaliteter, eller om de nu färdas inom oss. Precis som att besöka olika städer. Eller att läsa poesi.
   Berlin var resmålet i första delen Höst i Berlin (2017). Resmålet i del två är Budapest. Ett 70-årigt diktjag skriver: ”Jag befinner mig ju i Ungern, förräderiets land. Här reser man monument över nederlaget, misslyckandet. På husväggar, i parker, på torg ... Här känner jag mig hemma.”
   Det är ett samtal med diktjagets 70-åriga hjärta, och här nyttjar Gustavsson skickligt sitt poetiska färdsätt och inflikar även diktjagets tankar i form av minnen som tioåring.
Här har författaren någonting på gång, men tråkigt nog befinner vi oss då i slutet av diktsamlingen. Dess början är en desperation i form av blandning av versaler och gemener, olika storlek på texten, förskjutningar av ord, glesheter i texten, ord på höjden – och jag blir smått trött eftersom jag läst andra som nyttjat dessa ”tricks” så mycket bättre.
   I Höst i Berlin var stadens mentaliteter mer närvarande, mer framträdande. "Din vita tystnad MEDIUM", däremot, ger bilden av en 70-årig man som blickar ut mot Donau och skriver: ”Då skittrist knulla supa dö resa finns det / Jag förstår inte din tystnad kom in bara / Din jävla kom in i jävla jävel bara”.
   Jaha. Den enda påtagliga mentaliteten jag finner är ett 70-årigt diktjag som slåss mot väderkvarnen Budapest. En skrikseans med stadens gator, broar och Donau? Trist eftersom Bo Gustavsson kan så mycket bättre, vilket han visade i Höst i Berlin.
   Bo Gustavssons poesi verkar ha svårt att få fotfäste hos något förlag. Han byter förlag precis som andra byter skjortor. Ömsom kanske tecken på otålighet, ömsom att författaren personifierar svårigheten att få ett förlag att nappa på trilogiprojekt. Följaktligen är del ett utgiven av Alhambra och del två av Styx. Vilket förlag kommer ge ut den avslutande delen?
   Problemet med utgivning på olika förlag är att det som är tänkt att hålla ihop inte gör det. All den spänning som omslaget till Höst i Berlin har, saknas vad gäller Din vita tystnad MEDIUM. Huvva, vilket ointressant omslag Petal Joan Roberts gjort!
   Bo Gustavsson har dock fler strängar på sin lyra och är samtidigt aktuell med en bok med Rainer Maria Rilkes dikter. Rilke tillhör en av modernismens portalfigurer och är främst känd för sina verk på tyska. Gustavsson väljer att lyfta fram den andra Rilke, som skrev på franska och som är mindre känd.
   Fyra samlingar i en volym, på såväl franska som svenska, och med ett initierat förord samt en avslutande kronologi. Plus några dikter ur en anteckningsbok, kanske samlingens bästa. Förutom att lyfta fram Rilkes franska dikter, vill Gustavsson slå ett slag för den bundna, rimmade dikten och bryta den fria versens nästan hundraåriga ”hegemoni”. Gustavsson skriver: ”Den fria versen känns idag gaggig och gammal med stela leder. Lättheten och spontaniteten i Rainer Maria Rilkes franska dikter skulle då inspirera till förnyelse.”
   Det tål att diskuteras, men onekligen är det en fröjd att läsa Rilkes dikter som just uppvisar lätthet och spontanitet. Gustavsson har, som det så vackert heter, gjort en kulturgärning. Hoppas att biblioteken tar fasta på det och köper in En oändlig ömhet.

Publicerad i Upsala Nya Tidning 1 juli 2018