Tre svenska präster som räddade judar

Mycket fokus har riktats på Raoul Wallenbergs insatser för att rädda judar i det naziockuperade Ungern. Andra svenskar som gjorde liknande insatser var Birger Forell, Erik Perwe och Erik Myrgren, präster i Victoriaförsamlingen i Berlin.
   Birger Forell tjänstgjorde under åren 1929–1942 och hjälpte regimkritiker och flyktingar. Efter påtryckningar från nazisterna tvingades han sluta sin tjänst och det officiella, tyskvänliga Sverige följde uppmaningen.
   Kyrkoherde Erik Perwe, kallad Bombprästen, fortsatte och fördjupade arbetet med att bistå Berlinsvenskar och hjälpa förföljda människor undan Gestapo och deportation till koncentrations- och förintelselägren.
   Perwe mötte Erik Myrgren, sjömanspräst i polska Stettin, i Berlin och bad honom att vikariera för Perwe under några veckor i november och december 1944. Lufthansas Focke Wulf Condor 200 lyfte från Flughafen Tempelhof, tidigt den 29 november, med destination Malmö och Stockholm. Vädret var lynnigt, men Perwe var van vid skakiga flygningar över Östersjön.
   Någon timme efter starten hördes en öronbedövande explosion. Kabinen fylldes av rök och eld. Fem minuter efter explosionen tappade planet alltmera fart och störtade vid Måkläppen, söder om Falsterbo. Om det var en olyckshändelse eller om flygmaskinen sköts ner av tyskt flyg eller tyska sjökrafter är inte klarlagt.
   En minnesgudstjänst kunde utan störande luftlarm hållas för Erik Perwe den 17 december. Erik Myrgren ombads av ärkebiskop Erling Eidem, Uppsala, att ”fortsätta verksamheten.” I den ingick bland annat ett utvecklat samarbete med kommissarie Hoffmann och hans assistent Friedrich Mattick.
   Hoffmann och Mattick var inbitna antinazister och lät meddela Victoriaförsamlingen, mitt över gatan, när Gestapo var i trakten. Rullgardin nere betydde att Gestapo var på gång. Rullgardin uppe: Ingen fara.
   Myrgren ärvde de medhjälpare och kontakter som Forell och Perwe hade etablerat. Liksom sätten att göra affärer.
   ”Det var en ohygglig men nödvändig hantering: att handla med människor. Judar mot kaffe, sprit, choklad, pengar eller smycken, berättar Erik Myrgren i boken Sånt har också hänt i kyrkan, Vimmerby, 2000.
   Forell hade tidigt förstått att kyrkans arkiv var känsligt, speciellt om handlingar kom i Gestapos händer. Därför lät han sätta upp en extra innervägg bakom vilken handlingar och brev kunde gömmas.
    I april 1945 fick Erik Myrgren order om att ta sig till den svenska legationens bunker. Därmed slapp han att se vad som hände med församlingens kyrka. Senare kom ryska soldater att inta kyrkan och i sin jakt på mat och dryck trodde de sig ha hittat nattvardsvin i källaren. Men då de flaskorna innehöll inläggningsättika för rödbetor sprängde soldaterna i besvikelse kyrkan. Kvar stod endast klocktornet.
   De tre prästerna var aktiva i den svenska kyrkan som då var en statskyrka och i den meningen var de att betrakta som statstjänstemän. Prästerna följde i första hand sin tro före det som var angivet i reglementet eller vad som förväntades av det officiella Sverige som var tämligen tyskvänligt.
   Efter krigsslutet fördes Erik Myrgren till Moskva och sedan vidare till Stockholm.
Heribert Jansson tillsattes 1950 som tillförordnad kyrkoherde. Nu gällde det att undsätta människor som förföljdes av DDR-regimen. Han nyttjade sin diplomatstatus till att smuggla in material eller människor ut från DDR tills det upptäcktes och han fick in- och genomreseförbud i tio år.
   Birger Forell, Erik Perwe, Erik Myrgren och Heribert Jansson hade en helt annan tolkning av ordet andrum än dagens svenska politiker som nyttjar det för att stänga gränser.

Publicerad i NSD 16 november 2016

Foto: Victoriaförsamligen, Berlin.