Hundhuvudet som återuppstod

Bästa sättet att se Berlin? Varför inte göra som många berlinare och åka längs hundhuvudets konturer. En tur med Ringbahn alltså.Turen runt hundhuvudet tar knappt en timme och är värd resan. Berlinare tycker att Ringbahns linjesträckning liknar ett huvudhuvud. Fråga mig inte om vilken ras.
   Hans Mager, pensionerad murare, berättar att han som knappt fyllda tio år åkte Ringbahn tre varv. Det var under åren efter kriget och det han som pojk såg måste ha varit fascinerande. En stad som försökte resa sig ur sina ruiner. Jag frågar om han vill åka med, men han avböjer.
   Resan får starta vid stationen Tempelhof, nära Südkreuz. Självfallet finns det också ett Westkreuz och ett Ostkreuz – dock inte en nordlig motsvarighet. Den heter Gesundbrunnen.
Framför oss ligger en resa på nära 38 kilometer. 27 stationer i skilda miljöer. En timmes sightseeing. Inte med något guidat turistsällskap. Här gör vi resan med berlinare. Människor går på och går av. Människor på väg till nya uppgifter, möten eller andra mål. Människor som åker en sträcka eller ett helt varv för kylans och trötthetens skull.
   Ringbahn kan också vara en social träffpunkt. Inte minst vad gäller nyårsfirande. Ta med dina kompisar en vagn i besittning, dekorera den och inmundiga det medhavda.
Resan känns som att dela en tårta och få ett tvärsnitt av alla de ingredienser tårtan Berlin består av. Det är en brokig bild som möter oss. Sådan staden är. Fin, ful, fascinerande, fängslande. Bokstaven G och är också viktig. Att åka Ringbahn är att ta del av ett gigantiskt utomhusgalleri av graffiti. Eller till bokstaven K som i klotter. Allt ligger i betraktarens ögon.
   Vi passerar bostadshus, fabrikslokaler, övergivna byggnader och somliga under renovering. Uppställningsplatser för en cirkus och matvagnar. Högar av utbytta träslipers. Handelsområden, ödeområden, parker, alléer och platser stadens borgmästare varken har besökt eller känner till. Ett tvärsnitt av staden, som sagt.
   På andra varvet gör jag två stopp. Beusselstraße och Gesundbrunnen visar sig vara sina motsatser. Beusselstraße är en sömnig gata. På ölhaket Bei Martin står tiden stilla. Det tycks kvitta rollinnehavarna: stammisar och personal kedjeröker och dricker öl och äppellikör. Vilka som drack mest blir en fråga om målfoto.
   Gesundbrunnen är en av de större stationerna och i modernt snitt. Det är som att kliva av i ett handelsområde och föga förvånande en träffpunkt för ungdomar.
Att åka Ringbahn är att ta del av kontraster. De som kanske är de viktigaste att se. Det finns ytterligare 25 stationer att upptäcka och självfallet också en lyrisk resa att göra i Michael Speiers dikt Ringbahn Berlin i översättning av Helena Eriksson. Här ett kort utdrag:

vi anpassar oss långsamt

till denna lyckobringande sträcka

denna domaine de la folie

dit det rör sig, där det har varit

och på nytt stämmer:

vi for med detta tåg

Köper du ett dags- eller veckokort kan du hoppa på där du vill och börja om resan om och om igen. Det kan inte tåget på Ringbahn som gör varv på varv i hundhuvudets konturer.  
Minut för minut, timme för timme, varje dag. Ett hundgöra, alltså. Men i tjänst för dig och för hundratusentals berlinare som använder ringen varje dag.
   I min annars utmärkta resguide står inte ett ord om Ringbahn. Bara det ett skäl till att åka längs hundhuvudets konturer.
  Berlin vore inte Berlin om det inte också fanns en hard core-variant, nämligen att gå längs Ringbahn. Ett möjligt måste på urbana upptäckares hinklista.

Publicerad i NSD 15 maj 2016