Här finns inte utrymme för alternativ

Känner ni TINA? Hon är inte vilken flicka som helst, utan en med en agenda utan dess like: There Is No Alternative. Inte undra på det när morsan heter Margaret Thatcher, som myntade begreppet på 1980-talet när hon ville krossa fackföreningar och liberalisera alla marknader så att bara ett tillstånd fick framstå som alternativ – kapitalistisk frihandel.
   Kristdemokraterna i Tyskland tog efter: Es gibt keine alternative. Sverige: Den enda vägens politik.
   Tanken bakom dessa slogans är enkel. Det ska inte finnas utrymme för banala frågor som: Men tänk om det finns en annan lösning? Ja, tänk om vi skulle vända på alla stenar och försöka finna möjliga vägar istället för att nöja oss med det som sägs vara ristat i sten?
   Låt oss bryta ned resonemanget till vår vardag i Norrbotten och då med exemplet att länet ska ingå i en storregion. Processen är enkel eftersom det inte finns några alternativ.
   Den på senare tid kanske största frågan ska inte bli föremål för bred diskussion, utan helst bara malas i maskineriet och klubbas igenom – utan att du och jag får säga vår mening i, till exempel, en folkomröstning.
   Tänk om det fick finnas alternativ till alla de centralistiska modeller som provats under decennier. Har vi inte nog med erfarenheter av storskalighet och centralism? Nu senast Lex skolpolitik à la Luleå.
   Nadia heter en annan tjej. Hon är min dotter och vi har varit och badat i Gammelstads badhus. På hemvägen åker vi förbi Storheden och i den av neonljus upplysta kvällen framstår allt mycket tydligt. Samma logotyper från samma varumärkeskedjor som finns överallt i våra städer. Ett av många tydliga bevis på att det egentligen inte finns några alternativ.
   Vi är förvisso fortfarande fria och tänkande varelser. Dock i en värld där vi – förutom konsumtion – ges allt färre alternativ. Som medborgare kan vi köpa viner och frukt från hela världen, men vi får inte ha ett ord med i laget när det gäller den kanske viktigaste frågan för vårt län.
   Här skulle kulturen kunna göra skillnad. Havremagasinet har ställt ut radikala verk från ryska och egyptiska konstnärer. Men varför finns inte den synen vad gäller det som pågår i vårt län?
   Svaret är enkelt: Det får i allvarlig mening inte finnas några alternativ, och vi finner oss typ bra i det. Så länge vi fortfarande har bra materiell standard och möjlighet att konsumera. Till det kanske det inte behövs några alternativ. Eller?

Publicerad i NSD 11 april 2016