Efter genombrottet med diktsamlingen Efter arbetsschema (2008) tog Johan Jönson in arbetarlitteraturen i en ny fas, ett nytt tillstånd. Den liksom kommande böcker är riktiga fetingar sett till antalet sidor. Som om de i sig vore ett mått på arbetet.
   Johan Jönson går till fabriken. Textfabriken. Han kanske rent av är fabriken. Det som kommer ut från fabriken är texter som inte svarar mot tillgång och efterfrågan. Varför skulle de göra det?
   De vill något annat, eftersom författaren har en idé. Ett uppdrag i vilket Jönson såväl i innehåll som form inte vill kompromissa.
   Fram tornar en poetisk vitbok över det rådande ekonomiska systemets sätt att nyttja oss människor. Men också en kamp- och tröstebok. Det är mörkt men hopp finns, hopp ges. En vihjälpsåtbok som är långt ifrån självgoda självhjälpsböcker. Ty ska det bli någon förändring får vi nog vara flera att dra lassen.
   Förutom några sammanhängande kapitel på slutet består boken (1 016 sidor) av en enda lång dikt. Eller flera. Genom att blanda olika textpraktiker, som löper parallellt, kan dit. dit. hään. läsas på många sätt.
   Visdomsord blandas med en Verner Boströmsk immanens, där Jönsson vidarediktar från Verner Boströms verk. Och så den återkommande strofen om fjärilen, inramade i vit text på långsmala negativplattor. Plus därtill diktrader. Ömsom ”traditionella”, ömsom i ”språkmateriell” dräkt. Ibland märkta med pilar.
   Ty det handlar om riktningar. dit. dit. hään. är tredje volymen av riktningar, i vilka även med. bort. in. (2012) och mot. vidare. mot. (2014) ingår.
   Visdomsorden och Jönsons vidarediktning av Verner Boström befruktar varandra. Som om de vore bröder av samma litterära moder.
   Poeter kommer och går, bra poesi består. Liksom att Verner Boström (dock efter sin bortgång) lockade följare, är jag övertygad om att denna bok kommer att ge Johan Jönson följare. För tydlighetens skull pratar jag inte om idolskap utan om litteratur man återvänder till och kommer att prata om.
   Plump i protokollet? Ja, eftersom boken är en riktig feting, är inlagans papper tunt med genomsläpp som följd. Lite tröttsamt eftersom den här boken kräver sin tid att läsa och att ta in.
Publicerad i NSD 25 januari 2016