Luleåsonen ”Broder Tor” tonsatte Klarabohemer

Luleåfödde trubaduren Tor Bergner tillhörde den sista generationen Klarabohemer. Tor blev snabbt ”Broder Tor” och kom att tonsätta flera Klarabohemers verk.
   Tor Bergner, född 1913 i Luleå, drogs på 1930-talet till Stockholm och Klara. Dessa kvarter var första synen efter man stegat ut från Stockholms Central. I Klara fanns billiga hotell, härbärgen, krogar och kaféer. Där huserade tidnings- och tidskriftsredaktioner samt förlag – köpare av texter och illustrationer.
   Tor arbetade som ”brandvakt” och fann tak över huvudet i trappuppgångar och på billiga pensionat. 
På krogar och hak mötte han författare som Nils Ferlin, Birger Vikström, Emil Hagström, Helmer Grundström med flera.
   ”Broder Tor” fick sitt smeknamn av Ferlin och blev något av dennes skyddsling. Eller om det var tvärtom, då Ferlin var en av dem som levde hårdast och därför av egen erfarenhet sa till ”Broder Tor”:
”Tor, akta dig för spriten! Var rädd om dig!”

   ”Broder Tor” gjorde tolkningar av sina kamraters verk. Kunde han inte träffa vännerna och spela upp sina tolkningar, sjöng han dem i telefon.
På lp:n ”Broder Tor i S:ta Clara” (1981) introduceras låtar med att han berättar om texterna, till exempel Birger Vikströms ”Nu vill jag sjunga”. Den kom till efter att ”Broder Tor” följt med Vikström till Bonniers förlag, där författaren fick besked om utgivning av sitt diktmanus ”Istället för rakblad”. Detta skulle firas på lokal, tyckte Vikström, men inte i Klara utan på Kronobergskällaren, Kungsholmen. Och där, glad i hågen, skrev Birger Vikström en text som hans vän senare tonsatte.

   Efter tiden i Klara bosatte ”Broder Tor” sig i ett kulturhus på Söder, Stockholm. Han kuskade landet runt och uppträdde med olika visprogram.
   Då folk frågade efter om han hade visitkort lät han trycka sådana med texten ”Tor Bergner – legitimerad ortoceratit”. Det var en vinkning om hans klassperspektiv, då ortoceratit (en fossil) finns i trappstenar och därmed trampas på …
    Förutom LP-skivor blev det även två diktsamlingar: ”Näverdosa” (1961) och ”Nasarbox” (1981). Natur- och djurliv präglar dikterna. Intresset har märkbart förskjutits från krogens ”fyllkajor” till naturens mindre störiga arter. I ”Nasarbox” finns dock några rader där författaren på en resa till Madeira blickar tillbaka mot tillvaron på Klaras krogar:

   ”Hade det kommit någon farkost / som styrt hit med fart / från Cosmopolite eller Pilen / visst hade vi bordat den – så klart!”
   Det har sagts att ”den som klarade Klara klarar sig sen”. Det gjorde inte alla.

Publicerad i NSD 22 augusti 2023