Tjuvsångaren

Tänk dig Bellman, Taube och Vreeswijk i en och samma person – fast på ryska. Självfallet handlar det om den ryske gitarrpoeten Vladimir ”Volodja” Vysotskij, som den 25 januari föddes för 80 år sedan.
   Att leva i Sovjet var inte lätt. Påtvingad anpassning och få möjligheter att uttrycka sig fritt, om man inte med konstnärens skickliga balansgång kunde kringgå censuren med humor och satir. Vysotskij censurerades, men spreds via kassetter i miljonupplagor.
   Vysotskijs texter är som känselspröt som kände av vad ryssar tvingades att genomleva. I ”Sanningen och lögnen” satte han ord på ”fake news” långt innan begreppet fanns. Om att leva under ett styre där sanning och lögn bytt plats. ”Sanningen känner vi, hon går i gyllene klänning. Du är väl full om du tror vi kan luras så lätt.”
   Ingenting härvidlag är nytt under solen. Det vill många få oss att tro även idag, såväl i despotstyren som i våra västliga demokratier.
   I ”Vargjakten” är han genial i sin kritik av systemet, sett från en jagad vargflocks perspektiv:
”De stänger vår frihet med röda flaggor / de känner vargarna och vargarnas lag / de vet att vi alltid följer flocken, att när vi var ungar och mor gav oss di / så fick vi i oss med modersmjölken / att röda flaggor går ingen förbi.”
   Fria Proteatern har tolkat Vladimir Vysotskij. År 1986 gav gruppen ut ett album med gitarrpoetens sånger i svensk översättning och tolkning av bröderna Ola och Carsten Palmær. Efter att ha turnerat i Sverige blev gruppen inbjuden att spela på Vysotskijs egen scen, Taganka-teatern i Moskva.
   Under förra året visades en tevedokumentär om Fria Proteatern, med bland annat scener från när bandet uppträdde på Tagankateatern – och där publiken tog bandet till sina hjärtan. Publiken kan Vysotskijs texter utantill och sjöng med när Fria Pro framförde dem på svenska. Mäktigt så det förslår.
   En anekdot från besöket på Tagankateatern är att en rysk kvinnlig medarbetare på plats såg hur bandet jobbade tillsammans över alla yrkesroller. Det var första gången hon hade sett kommunism i praktiken.
   Det finns många ingångar till Vysotskijs textvärld, till exempel den om tjuvsånger. För Vysotskij var en ficktjuv närmast en yrkesman i förhållande till de verkliga tjuvarna som sitter vid politisk och ekonomisk makt. Genren med tjuvsånger har en lång tradition, rotad i generationer av ryssars erfarenheter av despoters förtryck och av lägervistelser.
”Jag gör inte människor illa, så förstå mig, kamrat domare, jag är en skicklig yrkesman som gör mänskors fickor tommare.” (Ur ”Formuleringen”.)
   Vladimir Vysotskij levde ett hårt liv; rökte, söp och drogade. Han dog under olympiska spelen i Moskva 1980. Sovjetiska medier undvek att skriva om frånfället. Ändå samlades en folkmassa utanför Tagankateatern för att hedra sin älskade gitarrpoet. Vysotskij följdes av stora skaror till kyrkogården och Marina Vlady (Marina Catherine de Poliakoff-Baydaroff), gift med gitarrpoeten, sa till Vadim Tumanov, en av makens gamla vänner: ”Vadim, jag har sett prinsar och kungar begravas, men jag har aldrig sett något liknande det här.”
   Vladimir Vysotskij dog under oklara former. Akut hjärtinfarkt lyder den officiella versionen. Andra menar – eftersom ingen obduktion gjordes – att dödsfallet kunde var orsakat av kvävning.
   42 år är ingen ålder och Vysotskij hade säkerligen mycket kvar att uträtta. Men turligt nog är hans rika visskatt bevarad i många ryssars själ, och genom att låtarna översatts till andra språk.
   Många ryssar har tagit Vysotskij till sina hjärtan. Enligt en enkätundersökning 2010 sattes han på andra plats över 1900-talets idoler efter kosmonauten Jurij Gagarin.
   Vladimir Vysotskij har förutom av Fria Proteatern även framförts på svenska av Dan Fägerquist och av musikgruppen Volodja.

Publicerad i NSD 25 januari 2018