Varför Niklas prisas – men inte kulturen

Måhända finns ett samband mellan Emmanuel Macron och Niklas Nordström. I franska valet har det stått mellan ökad marknadsliberalism och fascistisk påverkan av politiken.
   I Sverige handlar politiken om mera eller ännu mera marknadsliberalism för att mota Sverigedemokraterna i grind.
   Niklas Nordström är som hand i handske för dem som vill se ökad marknadsliberalism, och gärna då att socialdemokratin helhjärtat är med på tåget och att det finns socialdemokratiska politiker att lyfta fram.
   · Var det inte därför Luleå kommun blev Årets tillväxtkommun?
   · Var det inte därför Niklas Nordström blev Årets politiker?
   Kriterierna för dessa utmärkelser är inte precis att kommunen eller Niklas Nordström varit föredömen vad gäller att värna sjuka, långtidssjukskrivna, pensionärer eller arbetslösa. Eller att värna kulturen.
   Nej, belöningarna har sitt upphov i form av, från marknadsliberalt håll sett, föredömlig utförsäljning av allmännyttan, där många av partiets kärnväljare bor. Möjligen också av att Luleå är en av få kommuner längs norra Norrlandskusten som inte bryr sig om närheten till ett blivande kärnkraftverk i Pyhäjoki, Finland. Femton mil bort. Det passar också in i målbilden när en politiker ska prisas i marknadsliberal kontext.
   Därav blir synen på kultur också därefter, och när Erik Jonsson i Västerbottens-Kuriren (2017-04-27) beskriver tillståndet i Umeå gör han det till delar också när det gäller Luleå:
   ”Det tycks tyvärr som att den kultur som intresserar Staden Umeå är den som kan stöpas i fasta former för turister, eller poleras så glänsande att den bländar fastighetsägare. Detta är en kultursyn som är vanhedrande mot oss själva. Och som till råga på allt får ens eget arbete inom kulturen att kännas fullständigt jävla meningslöst.”
   Märk väl vem som citeras, nämligen en av arrangörerna av en av Sveriges bästa litteraturfestivaler – Littfest.
   Vid förra Bok & Bild i Luleå, 2015, arrangerade Niklas Nordström en egen kulturhelg samma helg, som om Luleås bokmässa inte var vatten värd. Tanken att gästa den fanns inte. Här gällde valet mellan teater och ishockey.
   Inget förvånar mig längre. Den socialdemokratiska kulturpolitiken, om den nu finns formulerad, satsar på institutioner och lokaler – men utgår från att det publika i många fall ska bäras av oavlönade kultur-arbetare.
   Detta pågår i en kommun som har landets femte bästa kommunala ekonomi. Men ursäkta: Varför inte använda en del av dessa pengar till att stärka kulturen?
   Här kommer några förslag:
   · Se till att den kommunala konsthallen följer MU-avtalet, vilket innebär att konstnärer får anständiga ersättningar.
   · Se till att stadsbiblioteket får en vettig programbudget, så att det till exempel kan ordnas fler arvoderade författarbesök.
   · Se till att stödja teatergrupper, dansare och författare, så att skolor kan arrangera dessa och skapa intressanta samtal mellan elever och kulturutövare.  
   · Se till att det pågår kulturverksamheter på sommaren. Musikens Makt är ett bra exempel, men sommaren är faktiskt längre än en helg.
   Att verka i en kommun med ett kommunalråd som i många stycken är ointresserad av kultur kan vara eggande. Leda till motstånd. Men i långa loppet riskerar motsatsen att bli fallet.
   Redan 2010 frågade Daniel Suhonen i ett debattinlägg i Aftonbladet (2010-12-20):
”Vem bestämmer inom Socialdemokraterna – medlemmarna eller näringslivet? Finns det längre någon ideologisk kärna i arbetarrörelsen, eller är alla åsikter till salu för den som kan betala?”
   Vad ska vi använda våra pengar till? Dyra boenden gör inte Luleå livaktigt. Det gör kulturen.
   Det finns alltså val att göra.
   Låt oss slippa fler imbecilla copywrite-texter och fåniga reklamkampanjer som alltmer ökar gapet mellan de styrande och oss människor som undrar vad som pågår. Men tyvärr ser det ut så här när kommunalråd hellre låter reklambyråer förmedla bilden av Luleå än att det, till exempel, kan ske genom kultur. Exemplets makt räntar sig betydligt bättre över tid än fåniga kampanjer. Tro mig.
   Niklas, kom ut ur boxen av näringsliv, fastighetsspekulanter, arkitekter och reklambyråfolk och se de många människor som gillar kultur! De är fler än du tror.

Publicerad i NSD 10 maj 2017