Det är som om hon upphäver all rörelse som annars pågår på gatan. Hon tar helt enkelt inte notis. Hon har ett uppdrag. Affischerna på anslagstavlan ska bort. Bit för bit pillar hon bort de sista resterna, som hon sedan noggrannt samlar ihop och slänger i en närliggande papperskorg.
Vi vet inte vad hon tycker om annat som kan störa i omgivningen, till exempel nedskräpning. Kvinnans mission är anslagstavlor och elskåp. Där ska, enligt henne, inga affischer sitta. Hon kan länge sitta på huk och med en kniv skrapa bort klistrade affischer på elskåp. I brist på kniv använder hon sina naglar. Det som händer bakom hennes rygg är inte intressant. För henne gäller bara en sak: Affischerna ska bort.
Vi kan tycka att hennes uppdrag är udda, men hon är inte ensam. Hon är en del av en många gånger osynlig kår av medborgare som själva givit sig olika uppdrag. Vi kan se dem, om vi stannar till och försöker notera allt som faktiskt kan hända på en gata.
I kåren finns också flanörer som går mot solen, mot ljuset. Och en man som vet att det är lönt att vittja den burk ABF-personalen på Stationsgatan använder för sina fimpar. Är vädret på hans sida, det vill säga kallt, kanske inte ABF:arna ids röka hela ciggen. Det vet han av erfarenhet.
Kvinnan har också sin erfarenhet. Det är ett ständigt flöde av affischer som sätts upp. Vi kan tycka att matchen är ojämn. Kvinnan ser förmodligen det på ett annat sätt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.