En vacker och uppsåtligt upprorisk ung man kom i kontakt med två tyska ungdomar som besökte Sverige. Kompisen Ulf och han visade dem staden. Det gick ganska snabbt eftersom staden inte är nämnvärt stor.
De tyska gästerna såg ut att trivas. Men det var en sak de önskade mer än annat – och då inte från någon storslagen galleria eller annat shoppingpalats. De ville ha en skylt, en varningsskylt: Se upp för älg!
Sagt och önskat, Ulf och han fixade bil och skiftnyckel och tog med de tyska gästerna på en tur utanför staden – och vips var deras önskan uppfylld.
Nu i Berlin tänker han ta något i retur – och varför inte en skylt? Eller något annat. Bara det uppfyller principen en ut, en in.
Han hittade en skylt, en blå skylt med vita figurer: en vuxen person (troligen man), en fotboll, en ung person (troligen pojke), en bil, en väg och ett hus. Över det blåa och det vita ett tvärgående rött streck som rimligen borde betyda: Allt är förbjudet.
Han vet inte, men bestämde sig för att leta vidare. Men han fann inget att olovligen ta hem. Den kom till honom. Gratis. Kärleken till en stad. Men samtidigt inte så enkel.
Berlin är att ha ett romantiskt förhållande till en plats, älska och låta sig älskas, men samtidigt inte vara säker. Som det där stadiet när man vill vara ihop med någon, men inte riktigt vet om man är ihop.
Det tog han med sig hem. Mycket talar för att han återvänder. Det vet vi inte. Men aftonen vet, vad morgonen inte anar.
Publicerad i NSD 25 januari 2014
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.