Vi ska roas, inte oroas

Scener i filmen Cabaret (i vilken Liza Minelli gör en kanonroll) påminner en del om vår tid. Alla vet att någonting hemskt lurar bakom hörnet, så varför inte ta ut tiden (gärna i förskott) och festa medan tid är …
   Ingen säger något, trots att många – alla? – vet eller anar … Den tidigare, inte uniformerade publiken har bytts ut mot en annan. Vår tid har sina mörka moln i form av ökat främlingshat, ekonomisk osäkerhet och klimathot.
   Ändå: det gäller att få oss tro att det som pågår är bra och normalt. Det går onekligen mycket bra för vissa branscher i länet (läs malm och allt den ger vad gäller uppdrag till underleverantörer).
   Detta faktum skingrar inte oron för den som söker försörjningsstöd hos socialförvaltningen. Eller för den som väntar i kön på arbetsförmedlingen.
Det finns en diskrepans i Norrbotten som få talar om. En avvikelse mellan de som har och de som inte har. Mellan de som tror på framtiden och de som har att fylla i blanketter.
   Gruvvärlden är inte rättvis. Chefer tjänar bättre än de som bryter malm. Men gruvarbetet är numera väl betalt, ty utan gruvarbetare vore LKAB och andra bolag ingenting.
    Motsvarande gäller inte i kulturens värld. Vid en konstutställning är det i regel konstnären som har minst betalt. Konsthallschefen har betalt. Månadslön. Konsthallens personal har betalt. Månadslön. Firman som fraktar konsten får betalt. Konstnären får ett ynka arvode.       
   Tänk gruva, inga gruvarbetare – ingen malm att exportera.
   Tänk kultursektorn – några kulturarbetare samlas kring en idé och vips uppstår ett jobb för en kulturadministratör.
   Ja, så lätt kidnappas en idé och får ny kontext. Jag trodde i min enfald att jag var född i och sprungen ur ett kulturland. Jag hade fel. Det här landet är ängsligt och kontrollerat vad gäller kultur. Kulturen ska tvingas bära såväl livrem som hängslen.
   Du, kära medborgare, ska inte behöva ta några chanser när du ”offrar” en hundring eller två på kultur. Du ska få utdelning!
  Är det så illa? I någon mening likt scenerna i filmen Cabaret?
  När festandet klingat av återstår endast tystnaden och likgiltigheten. Om du – som jag – fortfarande tror på att en av kulturens viktigaste uppgifter är att vara motvalls: meddela var motståndsfickorna finns. Ge oss koordinaterna.

Publicerad i NSD 22 december 2012