Den osynliga akademien

Varje oktober tillkännages vilken författare som får Nobelpriset i litteratur. Scenen är välbekant. En dörr i Börshuset, Gamla stan, öppnas på slaget 13 och ut kommer Svenska Akademiens ständige sekreterare som berättar vem som får priset.
   Att utse denna pristagare är en av Svenska Akademiens uppgifter. En akademi bildad 20 mars 1786 med syfte ”att arbeta uppå svenska språkets renhet, höghet och styrka”.
   Svenska Akademien – för att inte tala om Nobelpriset i litteratur – är troligen två av våra mest kända ”varumärken” i omvärlden.
   En akademi som borde göra mera väsen av sig är Norrbottensakademien – jo, det finns en sådan. Den bildades 1988 på initiativ av Björn Wahlström, vd och styrelseordförande för SSAB i omgångar under åren 1978 till 1991. Norrbottensakademien är till sin juridiska form en stiftelse, vars kapital förvaltas av samfundet Norrbottensakademien.
   Akademien har kanske sett sina bästa dagar. Enligt en källa som har viss insyn i stiftelsens arbete finns tre problem:
   1. Ekonomin är närmelsevis inte på samma nivå som under de inledande åren.
   2. Brist på aktivitet och fantasi.
   3. Åldersstrukturen hos dem som driver stiftelsen.
   Ni får värdera kritiken efter eget huvud. Men ett är säkert: Det är inte precis så att Norrbottensakademien är på mångas läppar inom kultursektorn. Det borde den vara. Namnet förpliktigar.
   Akademien skulle kunna vara ett komplement till Norrbottens läns landsting vad gäller att stödja norrbottniskt kulturliv. Den skulle, till exempel, kunna backa upp och stödja norrbottnisk litteratur, vilket inte är landstingets bästa gren.
   Varför inte lite snille och smak istället för stiltje och ofart? Länet behöver fler aktörer som bidrar till att främja kulturlivet. Framför allt behöver litteraturen en mecenat som tar den på allvar.
   I egenskap av ny landshövding borde Sven-Erik Österberg bli engagerad i Norrbottensakademien. Men vilken kultur-cv har han att komma med?
   Att sitta i en akademi är nog stort. Att ha idéer och få någonting gjort är större. Ja, tänk er en vital, kulturtörstande akademi. Det vore något. Och gärna en schysst dörr – ständigt öppen för kulturarbetares idéer.

Publicerad i NSD 9 november 2012