J·Ö·R·N

Du säger att du en gång

varit viktig för järnvägen

Jag tror dig inte

Jag ser inget av det, ändå

framhärdar du – men

jag har bilder, bevis

som visar på tomhet, öde

gator och kallställda hus, ändå

framhärdar du med den

billigaste försvarsadvokaten

av dem alla, nostalgin

Jag kommer till dig

i tid av Almedalsveckan

Det är sommar, varmt

och jag köper en pärondricka på Konsum

för att släcka törsten

Jag vet inte var jag är

när det gäller position och breddgrader

Men jag vet att du och jag just nu är

180 grader från kändis- och makteliten

En gång hade du ett rikt utbud

av affärer och kaféer

nu lyder utbudet: åk till schtaaan!

Jag ser att det pågår en misshandel

att du har tagit stryk

Inlandet äts och vidderna förblir

inte godkänt betalningsmedel

Likt vissa Folkets hus har tavlor

Marx, Engels och Lenin

har ditt bibliotek fotografier tre

Lidman, Vikström och Marklund

Den stoltheten kan inget övernationellt

organ ta ifrån dig, inte ens

Skellefteå kommun

Men hur länge kan dåtidens författare

spegla ditt liv, Jörn?

Vem speglar samtiden?

Finns framtiden?

När jag på nätet söker pizzeria Jörn

svarar google: Menade du Tjörn?

Sådana är oddsen, att vara

glömd bland de glömda,

men ändå duga gott

för flyktingmottagning;

jag ser på Storgatan: till vänster, 

Röda korsets Kupan och de nya svenskarna

som söker kläder för billig penning,

till höger: Konsum, de krumma

ryggarnas oas för kaffe, snus

och ett Aftonblad

Jag äter schnitzel med pommes frites

på Annes kök, inhyst i en nedlagd

bensinstation. Har just sett bilarna, 

uppställningsplatsen av VW Transporter, 

80-talsmodeller, bärplockarbilen;

jag inser att det finns en thaimeny

långt inne i skogen, men jag

kommer inte att hitta den

Minns jag rätt: men skämtade inte

Robert Gustavsson om dig 

o’ som vi skrattade ... 

nej, jag minns fel 

och frågan är om jag ens

önskade att han gjorde det ...

Jag vill inte påstå att du ligger ner

och är försvarslös, men jag tänker

inte låta någon sparka på dig –

det vore alltför enkelt

Att komma till dig är förvisso

med känslor; men jag vill inte dömma,

kanske registrera, på sin höjd

notera: du har haft det bättre

Att säga att du gillar mina rader

vore önsketänkande – 

men det var hos dig jag skrev

Så mången gång jag varit i Stockholm

och inte skrivit en rad

Nej, Jörn

De enda tåg du har räknat är narrtåg 

Du måste tro på mig

Det är så lätt att tro att tåg kommer 

och går – som i gamla tider

med så många berättelser

om vittror och annat

Ja, tro vad du vill, Jörn

Men du måste lita på vad jag säger,

ty jag är din vän som ser mödan värt

att besöka dig – och återkomma

Publicerad i Provins nr 4/2011